We must not destroy them

Halopp.

Har inte hunnit skriva om då jag åkte bil nere under alperna för några veckor sedan. Jag åkte bil i en lång tunnel, 500 meter under markytan. Folket där var dåliga på engelska, och den engelska de pratar, pratar de på perfekt schwarzeneggerbrytning. En brytning som får Pablo Franciso att ligga i lä. På golvet i tunneln ligger det med jämna mellanrum fastskruvade plattor av metall, med motsvarande i taket.
Jag frågar Wolfgang som kör bilen vad plattorna är till för, och han förklarar vilka geotekniska uppgifter plattorna är där för, och förklarar att då jag kör, får jag absolut inte köra över dem, och så avslutar han på perfekt Schwarzeneggerengeska, "And we must not destroy them".
Var tvungen att låta bli att flina. Inte le. Ta honom seriöst.
Kan man ta någon seriöst som säger något så roligt?
Jag lät i alla fall bli att köra över plattorna.
Nu är jag utanför Wien, och här är det 40 grader varmt ibland, och 16 grader ösregn ibland.
Folket är trevligt och maten smakar schnitzel och surkål. Gott!

Jag får se då jag kommer hem! Ser fram emot hur jag ska våldgästa allihopa.

Och så en bild från borrmaskinen i alperna.



Botten på sjön "Feldsie"
image55




Och så ett finger! Pal!
image56



Jag vill ha en systemkamera igen, så att jag kan ta finefina bilder till min blogg.

Tjo.



Flattach

Jag gillar Österrike, trevligt folk, fin natur, städade toaletter, kan det bli bättre?

Ja, damerna är fina också! *nackspärr*

Nästan som hemma.


Flattach
image54


Just nu sitter jag i alla fall i Salzburg och väntar på flyget mot Vien...
Har bara köpt en timmes internet här, så jag ska inte skriva så mycket...
vill ju surfa annat också!

I Vien har de god sushi. MMmm.. :p

Fast Karlstads sushi vinner fortfarande över alla!

Tack och hej!




Första veckan på nya jobbet

Jag hade landat i en stad vars namn jag kände igen, men inte mycket mer, solen hade gått ner för länge sedan och regnet öste ner, jag hade minst två timmars körning med hyrbilen i ett okänd land till en stad vars jag inte ens kände till namnet på, jag visste bara numret och antalet kilometrar på vägarna jag skulle köra, skuggorna av målnen tornade upp långt på himmelen och jag fantiserade, som jag brukade göra, att de var höga berg och jag körde i en dal, motorvägen var bred och bilarna många, trots att det var över midnatt, vindrutetorkarna torkade bort regnet i en hyptotiserande rytm och jag blev bara tröttare och tröttare, skulle jag stanna och sova, eller skulle jag fortsätta köra? Bara tio mil kvar, tänkte jag...
Nä, mer spännande än så är inte mitt liv, kom fram och somnade direkt på sängen!

Allt är bra med mig, målnen som jag fantiserade om att de var berg visade sig vara berg, och utsikten är totalt fantastisk! Man kommer till platsen där jag jobbar genom att köra en serpentinväg efter ett berg upp till nästan tre tusen meters höjd!


Bilden är inte rättvis.
image53

Nu har jag inte så mycket batteri kvar i datorn, så jag får avsluta det här inlägget så jag hinner kolla annat på internet! *abstinens*

Tack och hej, auf vider sen.