Semla!
En sak jag har funderat över när det gäller semlor är att brödet i semlorna man köper på kaféer, bagerier eller affärer smakar så torrt!
Att hemmagjorda semlor ska vara så mycket bättre än de man köper!
Bullar, kakor, tårtor, wienerbröd, ja de flesta sötsakerna man kan köpa är ju helt okej!
Hemmabakade semelbullar är så söta, goda och smakrika att man kan tugga i bara brödet med ett leende på läpparna!
Men det köpa brödet smakar ju nästan torrt trots stor mängd grädde och mandelmassa!
I helgen fick jag i alla fall en riktig semla, hemmabakat bröd som man gröper ur och fyller med en mix av mandelmassa, bröd och mölk, och sen med en stor klick grädde under locket!
Att hemmagjorda semlor ska vara så mycket bättre än de man köper!
Bullar, kakor, tårtor, wienerbröd, ja de flesta sötsakerna man kan köpa är ju helt okej!
Hemmabakade semelbullar är så söta, goda och smakrika att man kan tugga i bara brödet med ett leende på läpparna!
Men det köpa brödet smakar ju nästan torrt trots stor mängd grädde och mandelmassa!
I helgen fick jag i alla fall en riktig semla, hemmabakat bröd som man gröper ur och fyller med en mix av mandelmassa, bröd och mölk, och sen med en stor klick grädde under locket!
En riktig semla!
Mmm!
Det var helgens synd!
Nu ska jag kolla om någon vill spela risk!
Nere i underjorden
När vi hade arbetsmarkadsdagar här på skolan för några veckor sedan pratade jag med gruvchefen från garpenberg, arbetsmarknadsdagar är ett par dagar då skolan bjuder in folk från företag, så de får chansen att locka oss att söka jobb där, i alla fall. Under sittningen på kvällen klagade gruvchefen på att vi inte hade varit i garpenberg på studiebesök på vääldigt många år.
"Det hade vi ju visst!" Sa jag, vi var dit förra året, men eftersom vi var två klasser var vi för många för att få se något annat än anrikningsverket och vi fick därmed aldrig se själva gruvan!
Ja, det var synd tyckte Tom, som gruvchefen heter. Han sa att han gärna hade visat oss gruvan!
Jag sa då till honom att jag gärna skulle komma och se gruvan på fritiden, och att jag kunde kolla med de andra i min klass om även de var intresserade!
Ja, sa han, och så var saken ordnad!
Igår åkte vi klockan halv sex på morgonen från Filipstad för att få se en riktig gruva!
Nog för att vi redan har varit i några gruvor, men en till är alltid kul att se, och alltid snappar man upp något om brytningsmetoderna de använder sej av!
Vi blev alla utom en som åkte dit, vilket inte var så dåligt, eftersom vi egentligen var lediga den dagen!
När vi kom fram blev vi väl bemötta, med kaffe och kakor, de gick igenom lite säkerhetsrutiner, vi fick ta på oss skyddskläder och sen åkte vi ner i underjorden!
För den som aldrig har åkt en gruvhiss kan det vara lite skrämmande, den går fort, det känns nästan som att man faller, dessutom går den inte alls lika jämnt som en vanlig hiss, och så har man bara en liten grind som man skulle kunna öppna upp i farten mellan sej själv och bergväggen, dessutom så är det blött och fuktigt, och så droppar det hela tiden från hisstaket!
Ingenting för den som är hissrädd! :)
Eftersom hissen inte går ända ner, så får man åka terrängbil sista biten ner i mörkret, och då menar jag mörkret, om lamporna är släkta, finns inte en tillstymmelse till ljus, man är ju trots allt nästan en kilometer nere under markytan!
Ganska mäktigt egentligen, vetskapen om att ovanför sej har man nästan en kilometer med massivt, sprickigt, vattensipprande berg!
Efter att vi sett lite olika brytningsmetoder så åkte vi upp, blev bjudna på lunch och sen åkte vi hem, lite smartare, lite klokare och mycket mättare.
"Det hade vi ju visst!" Sa jag, vi var dit förra året, men eftersom vi var två klasser var vi för många för att få se något annat än anrikningsverket och vi fick därmed aldrig se själva gruvan!
Ja, det var synd tyckte Tom, som gruvchefen heter. Han sa att han gärna hade visat oss gruvan!
Jag sa då till honom att jag gärna skulle komma och se gruvan på fritiden, och att jag kunde kolla med de andra i min klass om även de var intresserade!
Ja, sa han, och så var saken ordnad!
Igår åkte vi klockan halv sex på morgonen från Filipstad för att få se en riktig gruva!
Nog för att vi redan har varit i några gruvor, men en till är alltid kul att se, och alltid snappar man upp något om brytningsmetoderna de använder sej av!
Vi blev alla utom en som åkte dit, vilket inte var så dåligt, eftersom vi egentligen var lediga den dagen!
När vi kom fram blev vi väl bemötta, med kaffe och kakor, de gick igenom lite säkerhetsrutiner, vi fick ta på oss skyddskläder och sen åkte vi ner i underjorden!
Laven i Garpenberg
För den som aldrig har åkt en gruvhiss kan det vara lite skrämmande, den går fort, det känns nästan som att man faller, dessutom går den inte alls lika jämnt som en vanlig hiss, och så har man bara en liten grind som man skulle kunna öppna upp i farten mellan sej själv och bergväggen, dessutom så är det blött och fuktigt, och så droppar det hela tiden från hisstaket!
Ingenting för den som är hissrädd! :)
Eftersom hissen inte går ända ner, så får man åka terrängbil sista biten ner i mörkret, och då menar jag mörkret, om lamporna är släkta, finns inte en tillstymmelse till ljus, man är ju trots allt nästan en kilometer nere under markytan!
Ganska mäktigt egentligen, vetskapen om att ovanför sej har man nästan en kilometer med massivt, sprickigt, vattensipprande berg!
Efter att vi sett lite olika brytningsmetoder så åkte vi upp, blev bjudna på lunch och sen åkte vi hem, lite smartare, lite klokare och mycket mättare.
Gruvarbetare förstärker berget på nästan en kilometers djup
Det var allt jag hade att skriva idag!