kazador

Jag hade landat i en stad vars namn jag kände igen, men inte mycket mer, solen hade gått ner för länge sedan och regnet öste ner, jag hade minst två timmars körning med hyrbilen i ett okänd land till en stad vars jag inte ens kände till namnet på, jag visste bara numret och antalet kilometrar på vägarna jag skulle köra, skuggorna av målnen tornade upp långt på himmelen och jag fantiserade, som jag brukade göra, att de var höga berg och jag körde i en dal, motorvägen var bred och bilarna många, trots att det var över midnatt, vindrutetorkarna torkade bort regnet i en hyptotiserande rytm och jag blev bara tröttare och tröttare, skulle jag stanna och sova, eller skulle jag fortsätta köra? Bara tio mil kvar, tänkte jag...
Nä, mer spännande än så är inte mitt liv, kom fram och somnade direkt på sängen!

Allt är bra med mig, målnen som jag fantiserade om att de var berg visade sig vara berg, och utsikten är totalt fantastisk! Man kommer till platsen där jag jobbar genom att köra en serpentinväg efter ett berg upp till nästan tre tusen meters höjd!



Nu har jag inte så mycket batteri kvar i datorn, så jag får avsluta det här inlägget så jag hinner kolla annat på internet! *abstinens*

Tack och hej, auf vider sen.