kazador

Ja, där stod jag i gråkalla Skellefteå, de gula löven löven låg över marken då jag gick hemmåt.

Man inser att man har det riktigt bra, att det är här som är hemma, och då är det inte själva staden som gör det hemma, utan vännerna.
Likt fyrvakter har de stått här och visat vägen hem, och man har alltid vetat att de finns här, och man har alltid längtat tillbaka.
Nu har jag hittat tillbaka i alla fall, och då min lägenhet är kittad, så ska jag ha filmkväll.

I morgon ska jag titta på tapeter.

Tjo.