kazador

Här i Irernas land är det riktigt trevligt, folkt är roliga, pubarna mysiga, jobbet är spännande, boendet är av hög klass, frukostarna är rejäla och solen skiner till och med emellanåt!

Det finns små borrar, och det finns stora borrar.

Kommer ihåg från då jag var liten och pappa hade den där blå plastburken med borrar diverse olika storlekar, från de minsta som gick av då man borrade lite snett, till de stooora, som var hur tåliga som helst, mer än en centimeter tjocka!

Nu har jag däremot sett en borr som är stor på riktigt.

Elva meter i diameter.

Här står jag framför den med en ölsejdel i handen!

Halopp.

Har inte hunnit skriva om då jag åkte bil nere under alperna för några veckor sedan. Jag åkte bil i en lång tunnel, 500 meter under markytan. Folket där var dåliga på engelska, och den engelska de pratar, pratar de på perfekt schwarzeneggerbrytning. En brytning som får Pablo Franciso att ligga i lä. På golvet i tunneln ligger det med jämna mellanrum fastskruvade plattor av metall, med motsvarande i taket.
Jag frågar Wolfgang som kör bilen vad plattorna är till för, och han förklarar vilka geotekniska uppgifter plattorna är där för, och förklarar att då jag kör, får jag absolut inte köra över dem, och så avslutar han på perfekt Schwarzeneggerengeska, "And we must not destroy them".
Var tvungen att låta bli att flina. Inte le. Ta honom seriöst.
Kan man ta någon seriöst som säger något så roligt?
Jag lät i alla fall bli att köra över plattorna.
Nu är jag utanför Wien, och här är det 40 grader varmt ibland, och 16 grader ösregn ibland.
Folket är trevligt och maten smakar schnitzel och surkål. Gott!

Jag får se då jag kommer hem! Ser fram emot hur jag ska våldgästa allihopa.

Och så en bild från borrmaskinen i alperna.

Jag hade landat i en stad vars namn jag kände igen, men inte mycket mer, solen hade gått ner för länge sedan och regnet öste ner, jag hade minst två timmars körning med hyrbilen i ett okänd land till en stad vars jag inte ens kände till namnet på, jag visste bara numret och antalet kilometrar på vägarna jag skulle köra, skuggorna av målnen tornade upp långt på himmelen och jag fantiserade, som jag brukade göra, att de var höga berg och jag körde i en dal, motorvägen var bred och bilarna många, trots att det var över midnatt, vindrutetorkarna torkade bort regnet i en hyptotiserande rytm och jag blev bara tröttare och tröttare, skulle jag stanna och sova, eller skulle jag fortsätta köra? Bara tio mil kvar, tänkte jag...
Nä, mer spännande än så är inte mitt liv, kom fram och somnade direkt på sängen!

Allt är bra med mig, målnen som jag fantiserade om att de var berg visade sig vara berg, och utsikten är totalt fantastisk! Man kommer till platsen där jag jobbar genom att köra en serpentinväg efter ett berg upp till nästan tre tusen meters höjd!



Nu har jag inte så mycket batteri kvar i datorn, så jag får avsluta det här inlägget så jag hinner kolla annat på internet! *abstinens*

Tack och hej, auf vider sen.

Hinner inte skriva så mycket.
I fredags ringde telefonen, och jag fick veta att jag hade fått ett jobb.
idag ville chefen träffa mig och prata.
Han frågade när jag kunde börja jobba.
"När du vill" Svarade jag.
Så i morgon bitti åker jag till Stockholm och senare på dagen vidare till
Österrike.
Där ska jag vara till slutet av juli.
Ska övertala mor att sälja sin kamera till mig, så jag kan ta några bilder där borta.

Som sagt, nu är det nya grejjer på gång.



Det var allt jag hade tid att skriva idag.
Nu måste jag börja packa.
Hoppas jag inte glömmer något viktigt...
Hmmm...

Här kommer en lite äldre bild på jag och min kusin Simon, så är det bara att jämföra med bilden i förra inlägget från Sweden Rock! :)

Min fina systemkamera är paj, så det blir inte så mycket inlägg nu för tiden.
Okej,det var en dålig ursäkt, men den funkar.
Tanken var ju att jag skulle ha någon fin bild i varje inlägg...
Aja, jag snor en bild från broders kamera, så blir det något i alla fall!

Nu har man i alla fall gått färdigt skolan.
Nästan i alla fall. Har lite småpyssel som jag måste få klart.
Ringen har man i alla fall fått, mmm.. guld.. my precious....



Okej, är man bäst på att ta  bilder, så kan det bli rätt bra bilder med brorsans lilla minikamera. Canon ixus 50 heter den.

Så då var det avklarat.

Var på Sweden rock i helgen, helt okej, dock lite stressat, missade dessutom torsdagen pga min examen, så det blev en kort visit.
Torsdagen som dessutom var kvällen för de absolut bästa banden...

Rolig stämning, skoj folk, alla trevliga, superfräscha toaletter, och så träffade jag masssa folk jag kände!
Såg min kusin Simon på första gången på något år, riktig rocker har han blivigt! *stolt*
VEM lärde Simon det första ackordet på gitarr? jo, jag. D-moll.
Så jag lade grunden till allt han kan nu, och idag är han som en gud på gitarr.




Det var allt jag kände för att skriva idag.
Jag vill ha en ny kamera.. Eos.

Min farfars far, som hette Carl Johan Johansson var fotograf, och då jag var hemma i boliden sist gick jag igenom lite bilder som han har troligtvis har tagit, och hittade ett helt gäng med roliga bilder, riktigt kul!
Vi ska tydligen ha ännu fler bilder, så jag får se till att pappa plockar fram dem när jag är hemma nästa gång!
Hittade en bild som jag gillade extra mycket, vi ska tydligen ha den som glasnegativ också, så jag hoppas jag hittar glasnegativet sen så får jag framkalla den på riktigt, men tills vidare, så får denna inscanning funka, i alla fall för bloggen!
 Bilden är gammal, och är från Stockholm någonstans, är det någon som vet vart den är tagen, så skriv en kommentar!!
Skulle jag få tag på orginalnegativen skulle kunna läsa vad som står på solskydden i bakgrunden...



Jag tycker att det är lite kul att de har duvorna i sina händer, inte många som skulle göra något sådant idag, med tanke på all salmonella, sars osv som de bär med sig...
Duvorna här kanske inte bar dessa sjukdommar i sverige på den tiden, eller så kanske man inte visste om det?
Jag gillar bilden i alla fall!

Nu kan ingen klaga på att jag inte skrivigt på ett tag, två inlägg på två dagar!
Får se om det dröjjer ett halvår till nästa inlägg bara.. :p

Det var allt jag kände för att skriva idag.

Har inte skrivigt något sen jag var i kanada.
Hur ska det här bli? Hur ska mitt liv kunna efterforskas i historien om jag inte skriver vad jag gjort?

Jag bor i alla fall i en lägenhet som ligger i Stockholm, stationen där jag går av heter kristineberg, flygplanen flyger nästan över lägenheten och jag kan se dnskrapan när jag går hem.

DN-skrapan är det högsta huset på kungsholmen, och det är huset som det står "EXPRESSEN" på.
I alla fall från hållet som jag ser byggnaden.
Dock inget jämfört med de kanadensiska husen, jag hade jag stått vid kanten längst upp på DN-skrapan med någon som inte gillar mig, så hade jag nog ändå varit lite höjdrädd!



Jag är nog rätt fashinerad av höga hus och stora byggnader, hade jag inte blivigt bergsingenjör, så hade jag nog istället blivigt husintenjör eller arkitekt
Ta bara det spanska Operahuset, "palau de les artes"
Jag älskade att gå omkring där då jag var i spanien, och bara överväldigas över hur stort och pampigt det är, och hur coola saker vi små människor egengliten kan skapa!




Men nog om spanien, de var ju länge sedan!
Just nu håller jag i alla fall på att jobba med mitt exjobb, jag göra en marknadsundersökning om Reverse-circulation-borrning.
Ehe. Det vet många vad det är.
Jag tar det från början, och den som inte är intresserad, får hoppa över nästa stycke.

Jag börjar från slutet.
Min dator är av metall, vart kommer metalen ifrån?
Jo, från marken!
Där det finns fina metaller i marken, så gör man gruvor, och sen utvinner man metallen från stenen.
Hur vet man var det finns metaller i marken?
Jo, först tar en geolog (stenexpert) och springer omkring i skogen och slickar på stenar för att tar reda på vart han tror att det finns metaler i marken.
Då borrar man. för att kolla om geologen trodde rätt.
Man borrar på två sätt, när man borrar med det ena sättet har man en rund borr som borrar fram en kärna, man får fram typ en "stenstav", man tittar på kärnan, om man ser några metaller, och så kan man kluva halva kärnan och skicka in den för analys om det finns några metaller mer nogrannt.
Kärnborrning kallas den här metoden. Diamantborrning säger en del, men det är samma sak.
Totalt vanligast i sverige.
Det andra sättet är RC-borrning, Reverse Circulation.
Där borrar man med en borr som krossar allt i hålet och man får upp, typ grov sand och analyserar det.
Fördelen med RC är att det är mycket billigare och snabbare.
Nackdelen är att maskinerna är mastodontstora och att man inte får en kärna att titta på.

Så jag ska alltså göra en marknadsunderökning om vad de som letar metaller i sverige tycker, och vad man skulle kunna göra för att tillverka en maskin som passar mer för svenska behoven.
Ungefär. så.

Det var det jag orkade skriva idag.

tack å Hej.

Jag hinner inte skriva så mycket nu, ska iväg till mässan igen, men här är kommer några bilder

Lördagen den tredje mars 2007.

Alla som någonsin känner till känslan, känslan som infinner sig då man sitter på flyplatsen någon timma före man ska resa.

Nu sitter jag här, lite surrealistiskt, lite pirrigt, magen är på gränsen till att fundera över uppror?

Klockan är tjugo minuter i nio när jag skriver det här, och fem minuter i tio lyfter flyget som ska ta mig och pappa till Amsterdam och sen Toronto.

Kanada. Krispy Kreme. Riggs.

 

Det blir första stoppet. På onsdag åker jag och pappa vidare till Memphis.

Passet och biljetten har jag kontrollerat så många gånger att det känns som att jag lider av tvångstankar, har jag med mej passet? Ja, rakt framför mig. Är det mitt pass (måste kolla) Ja, det är mitt pass. Är det giltigt? Jaaa, det är giltigt. Biljetten då? Ja, den har jag med mej. Är det min biljett? Ja, det är det. Rätt biljett? Jaaaa? Passet då? osv..

Jag fick en beställning på två produkter, Santa Maria All-round grill oil, och godis. Köpte en femliters dunk som jag inte fick med mej på flyget från karlstad. Typiskt, tur att jag också köpte några småflaskor.

Godis har jag köpt i massor, ungefär halva mitt bagage består av godis och för säkerhets skulle köpte vi lite till på taxfree här på flygplatsen.

Snus beställde de inte men jag köpte lite ändå. Fem dosor ettan portion.

Ja, snart bär de iväg?

Ååå Kannadaaaa!!

Here I come

America ? F*ck yeah!

Mmm!
Det var helgens synd!
Nu ska jag kolla om någon vill spela risk!

När vi hade arbetsmarkadsdagar här på skolan för några veckor sedan pratade jag med gruvchefen från garpenberg, arbetsmarknadsdagar är ett par dagar då skolan bjuder in folk från företag, så de får chansen att locka oss att söka jobb där, i alla fall. Under sittningen på kvällen klagade gruvchefen på att vi inte hade varit i garpenberg på studiebesök på vääldigt många år.
"Det hade vi ju visst!" Sa jag, vi var dit förra året, men eftersom vi var två klasser var vi för många för att få se något annat än anrikningsverket och vi fick därmed aldrig se själva gruvan!
Ja, det var synd tyckte Tom, som gruvchefen heter. Han sa att han gärna hade visat oss gruvan!
Jag  sa då till honom att jag gärna skulle komma och se gruvan på fritiden, och att jag kunde kolla med de andra i min klass om även de var intresserade!
Ja, sa han, och så var saken ordnad!
Igår åkte vi klockan halv sex på morgonen från Filipstad för att få se en riktig gruva!
Nog för att vi redan har varit i några gruvor, men en till är alltid kul att se, och alltid snappar man upp något om brytningsmetoderna de använder sej av!
Vi blev alla utom en som åkte dit, vilket inte var så dåligt, eftersom vi egentligen var lediga den dagen!
När vi kom fram blev vi väl bemötta, med kaffe och kakor, de gick igenom lite säkerhetsrutiner, vi fick ta på oss skyddskläder och sen åkte vi ner i underjorden!




För den som aldrig har åkt en gruvhiss kan det vara lite skrämmande, den går fort, det känns nästan som att man faller, dessutom går den inte alls lika jämnt som en vanlig hiss, och så har man bara en liten grind som man skulle kunna öppna upp i farten mellan sej själv och bergväggen, dessutom så är det blött och fuktigt, och så droppar det hela tiden från hisstaket!
Ingenting för den som är hissrädd! :)
Eftersom hissen inte går ända ner, så får man åka terrängbil sista biten ner i mörkret, och då menar jag mörkret, om lamporna är släkta, finns inte en tillstymmelse till ljus, man är ju trots allt nästan en kilometer nere under markytan!
Ganska mäktigt egentligen, vetskapen om att ovanför sej har man nästan en kilometer med massivt, sprickigt, vattensipprande berg!
Efter att vi sett lite olika brytningsmetoder så åkte vi upp, blev bjudna på lunch och sen åkte vi hem, lite smartare, lite klokare och mycket mättare.

Det var allt jag orkade skriva idag!

Det var inte så mycket jag hade att skriva den här gången, men det är ju bättre än ingenting!

tack och hej!

Idag var teknikern förbi hos mej och skulle koppla in telefonen, så nu har jag fast telefoni!

Vad trevligt.



Varför ska man ha fast telefoni då? Det är ju gratis att ringa mellan teliamobiler, och det fasta abbonemanget kostar ju skjortan!

Svaret är: Bredband!

Utan fast telefoni, så kan jag inte skaffa bredband!

Så efter att jag skaffat mitt telefonabbonemang, så ringde jag bredbandsbolaget och beställde deras paket istället!
Snacka om virrigt samtal!
Först fick jag ge alla mina uppgifter till nån tjej som pratade som om hon hade ett paket muffins i munnen, och när jag gett alla mina uppgifter och trodde att allt var klart, så sa hon något om att jag redan hade ett abbonemang sen tidigare, och att jag kanske kunde återaktivera det... Sen blev jag vidarekopplad med SJU minuters samtalskö att vänta mej igenom... Blääää... har man kommit fram en gång, så borde man väl slippa sitta i kö IGEN??
Aja, snubben jag kom fram till hade ingen aning vad jag menade med allt jag försökte förklara, så jag fick ta allt igen...
Hoppas det ordnar sej nu, och att jag får bredband snart! :)



Kritte ska sälja sin bil

En volvo 240, som han ska sälja för några tusen, vi tog några bilder på bilen förra veckan, och jag känner mej nu tvungen att lägga upp en av bilderna här! Sexy Boy!






Det var allt jag hade att skriva idag. Tack och hej.