kazador

När vi hade arbetsmarkadsdagar här på skolan för några veckor sedan pratade jag med gruvchefen från garpenberg, arbetsmarknadsdagar är ett par dagar då skolan bjuder in folk från företag, så de får chansen att locka oss att söka jobb där, i alla fall. Under sittningen på kvällen klagade gruvchefen på att vi inte hade varit i garpenberg på studiebesök på vääldigt många år.
"Det hade vi ju visst!" Sa jag, vi var dit förra året, men eftersom vi var två klasser var vi för många för att få se något annat än anrikningsverket och vi fick därmed aldrig se själva gruvan!
Ja, det var synd tyckte Tom, som gruvchefen heter. Han sa att han gärna hade visat oss gruvan!
Jag  sa då till honom att jag gärna skulle komma och se gruvan på fritiden, och att jag kunde kolla med de andra i min klass om även de var intresserade!
Ja, sa han, och så var saken ordnad!
Igår åkte vi klockan halv sex på morgonen från Filipstad för att få se en riktig gruva!
Nog för att vi redan har varit i några gruvor, men en till är alltid kul att se, och alltid snappar man upp något om brytningsmetoderna de använder sej av!
Vi blev alla utom en som åkte dit, vilket inte var så dåligt, eftersom vi egentligen var lediga den dagen!
När vi kom fram blev vi väl bemötta, med kaffe och kakor, de gick igenom lite säkerhetsrutiner, vi fick ta på oss skyddskläder och sen åkte vi ner i underjorden!




För den som aldrig har åkt en gruvhiss kan det vara lite skrämmande, den går fort, det känns nästan som att man faller, dessutom går den inte alls lika jämnt som en vanlig hiss, och så har man bara en liten grind som man skulle kunna öppna upp i farten mellan sej själv och bergväggen, dessutom så är det blött och fuktigt, och så droppar det hela tiden från hisstaket!
Ingenting för den som är hissrädd! :)
Eftersom hissen inte går ända ner, så får man åka terrängbil sista biten ner i mörkret, och då menar jag mörkret, om lamporna är släkta, finns inte en tillstymmelse till ljus, man är ju trots allt nästan en kilometer nere under markytan!
Ganska mäktigt egentligen, vetskapen om att ovanför sej har man nästan en kilometer med massivt, sprickigt, vattensipprande berg!
Efter att vi sett lite olika brytningsmetoder så åkte vi upp, blev bjudna på lunch och sen åkte vi hem, lite smartare, lite klokare och mycket mättare.